hur dum får man vara? Och en tevlig skogsrunda

I dag tog jag med mig dogsen till skogen för en lång runda direkt efter jobbet, detta uppskattades av alla tre. Sen tog vi en sväng in på klubben på vägen hem, hade bestämt mig för att träna på Mollys linförighet, hon går som en honungsfärgad liten klocka (haha) i fria följet men jag har liksom aldrig tränat med koppel, har glömt bort det bara. Så i dag var det dags, givetvis började det skit hon hafsade och nosade. Jag blev så ledsen, detta är verkligen vårt paradnummer, men hur dum får jag vara egentligen. Hon associerade inte kopplet till träning, jag gav henne absolut inte rätt signaler. Koppel på brukar betyda att vi är färdiga och ska gå till bilen. Molly blev förvirrad, det löste sig bra och efter ett par minuter så kändes det som vanligt igen. Men jag blir så arg på mig själv, för jag blev irriterad på henne. Hur taskig är jag egentligen, dels så är hon fortfarande i inlärning och dels så var situationen ny. En liten eloge kan jag ju ge mig själv för att jag avbröt, la henne och funderade. Kan låta löjligt men jag har gett mig f-n på att det inte ska ske negativa saker i vår träning. Tusan heller om jag då ska stå för tramset själv, dum matte som skärpte till sig och fick godkänt till sist.