klickeliklick

Jag har aldrig varit någon klickerfantast, anledningen är att jag (som alla som tränat med mig vet..) inte har världens bästa koordination så det blir ibland för mycket för mig att hålla ordnig på mig själv, hund, klicker, godis tajming, tajming aaaaaah jag blir galen. Men jag har klurat och klurat på hur jag ska få fason på Mollans apportering, i grunden hade jag ett problem med hennes gripande då hon gärna tuggar och inte håller fast ordentligt vid ettans apportering. Så i morse bestämde jag mig för att i lugn och ro klicka in apporteringen inomhus på vardagsrumsmattan. Hon fattade direkt galoppen, inget tugg=klick och klick=godis och godis=glad Molle haha! Så det tog nog 3 minuter. Jag provade igen utomhus nu i kväll och banne mig hon håller apportern hårt och tuggar inte, överentusiastisk öven min nya kompis klickern gav jag mig även på att klicka in läggandet under gång. Jag säger bara DAMN varför har jag inte fattat detta redskaps storhet förut, alla andra har ju fattat. Nu går jag inte hemifrån utan min klicker , tror ni det funkar på pojkvänner också? Hämta skålen med nötter i köket=klick hahaha!