en dag på kontoret

I dag har jag och Anna som jag delar kontor med haft sällskap av Enzo och Molly hela dagen. De börjar ju bli riktigt vana kontorshundar som numera nöjer sig med att ha "tråkigt" hela dagen och har till och med slutat bli helt exalterade så fort det kommer in någon i vårt rum. Enzo måste förstås visa sitt missnöje med en och annan blick som kunde döda eller djup suck som får en att tro att hon inte kan komma på någonting som är tråkigare än mitt jobb. Ibland måste jag säga att jag förstår henne, ibland är det inte så himla spännande... Lagom till att vi skulle åka hem så började det ösregna men efter att ha legat i 8 1/2 timme på mitt rum så hade båda dogsen en del överskottsenergi att bränna. Dumma, dumma jag tänkte att det nog säkert går bra att ta 2 skogstokiga hundar på promenad tillsammans. Jag vet ju att de blir helt tossiga när de vilat hela dagen och bara ska busa hela tiden, jag vågar helt enkelt inte ha dem lösa på promenaden eftersom jag är rädd att de i sin glädje ska riva upp Enzos skada igen. Så det blev koppelpromenaden from hell som avslutades med att jag i sann Ceasar anda gjorde pscht-ljud och snärtade till i kopplet för att båda donnorna skulle gå vid min sida och inte framför. Jösses alltså, jag höll på att bli galen på alla tokryck, allt koppelbitande och för att inte nämna allt kaninskitätande. Man skulle kunna tro att jag hade världens mest ouppfostrade hundgrrrrrrr Efter entimmes promenad var Enzo nöjd för hon gillar inte att gå ut i regnet medan Molly var lika galen som innan promenaden. Så jag åkte en sväng till Oxie BK och tränade med Mollan. Det blev även ofrivillig skotträning eftersom bonden som har åkern bredvid klubben skjuter fåglar som äter upp hans ärtor men det gick bra. Hon bryr sig inte om skotten och det är ju skönt. Jag tjatade vidare med mina starter ,halter och ingångar samt snabba lägganden. Nu behöver jag dock hjälp att komma vidare, hoppas på att få till en träningsdag med Anna och Åsa snart. Det är så roligt varje gång, vi har så lika filosofi och man får leta länge för att hitta träningskamrater som engagerar sig lika mycket i ens hundar. Guld värt för mig även om vi inte ses så ofta.