Insikter jag har kommit fram till under veckan som gått;
Livet är kort, man ska ta vara på varje minut man har tillsammans med sina fyrbenta och tvåbenta älsklingar
Det här med tävling/träning är INTE det minsta viktigt.
Det finns många snälla männiksor som hjälper en när man mår dåligt, ska försöka komma i håg dem i framtiden.
Man ska inte ta någonting förgivet.
Lite (läs MYCKET) hundhår i sängen gör ingenting när man får ha sin bästis sovandes på huvudkudden bredvid.
Enzo hon sover och sover och när hon har sovit en stund så sover hon lite till. Hon har förmodligen inte kunnat koppla av så bra på sjukhuset. Hon blir piggare men det går låångsamt. Hon äter och dricker jätte bra och hon vill gå ut på promenad men jag tycker inte att hon går som vanligt. Hon går besvärat så hon har nog fortfarande ont i ryggen. Om det inte blir bättre fick vi tipset att åka in till sjukhuset och få ett plåster med smärtstillande för att kunna slå fast att det är smärtan i ryggen som gör henne låg. När vi var ute på promenad innan så blev hon glad när hon såg Anna och Norton så än finns det hopp, veterinären sa att så länge hon blir glad av att du kommer hem och av att du frågar om hon vill gå ut så är det ingen fara. Nu är det ju så att jag har världens konstigaste boxer som i friskt tillstånd aldrig blir särsklit glad varken när jag kommer hem eller när jag frågar om vi ska ut, ibland får man ropa på henne när man kommer hem. Knäppt va? Det är bara om en av oss är hemma och den andra kommer som hon blir jätte glad. Hon är en riktig prinsessa som inte gör sig till i onädan om man säger så.
Än en gång, så skönt att Enzo är hemma igen! Tror hon mest är tagen efter de senaste dagarna på djursjukhuset, alla prover och undersökningar och allt runtomkring. Det där med smärtstillande plåster låter ju fiffigt att testa om tjejen fortfarande har ont i ryggen. Visst kommer man till insikt när det gäller vissa saker i sådana här situationer..Du har verkligen rätt, tävling är INTE viktigkt! Det viktiga är att ni alla mår bra!!!!Och hundhåren får man på köpet ;-)
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaDet känns som en liten lättnad att Enzo är hemma iallafall. Man föreställer gärna sig det värsta när något händer, när hon bara blir jätte hängig och inte alls sig själv. Men är hon hemma igen så är det iallafall inget akut livshotande.
Jätte jobbigt att ni fortfarande inte vet vad det är som är fel. Min systers hund är ständigt halt, ibland bättre och ibland sämre. Sen hon var tre år har de varit hos veterinären mååånga gånger per år, de kan fortfarande inte hitta felet. Det är så frustrerande.. Håller tummar och tassar för att de kan få reda på vad det är och att det inte är något farligt och går att hjälpa/bota lätt.
Jag blev riktigt rörd när jag läste ditt inlägg, plöttsligt blev man medveten om att en dag kommer någon av mina tjejer inte finnas här, jag får kalla kårar. Det är förj*vligt att de en dag inte finns kvar... de betyder ju så mycket för oss. Och för dig och mig är det samma sak, de är våra allra första hundar.. Det väcker många känslor när något sådant händer.
Vi tänker på er, hoppas nu ni kan få svar redan i veckan.
Kram på er
Hej
SvaraRaderaNätet är bra litet ;o) Jodå "Tant rolig" ( enligt Enzo då) har hittat hit även om du försökt hålla din blogg hemlig hoahahaha...
Nu har jag skvallrat vidare må du tro!
Håller tummarna att "min" Enzotös blir bra.
/ Irene med schäferligan
Hallå:)
SvaraRaderaTrevligt att ni också huserar på nätet;)
Du har helt rätt, det viktiga är att man får ha sina hundar friska och glada. Allt annat är oväsentligt och man ska ta tillvara på den tid man har med dom.
Irene berättade att Enzo blivit akut sjuk och det var jätteledsamt att höra. Skönt att hon är hemma, håller tummarna att allt ordnar sig.
Kramar från oss.
Men fy vad du har haft det jobbigt, känner verkligen med dig!
SvaraRaderaKan inte hålla tillbaka tårarna när man läser din blogg, hoppas det är bättre nu!
Kramisar i massor, hundarna skickar pussar