hösten har kommit till skåne

Ibland får jag kommentarer om att jag bara skriver det som är bra och inte när det går dåligt med vår träning. jag håller inte med om det, kan tex berätta att jag fullkomligt föll rakt ner i en träningssvacka för ett tag sedan och all lust till träning var puts väck. Hundarna klagar inte tror jag, långa, långa promenader har det blivit istället. Häromdagen var vi ute i 2 timmar i blåsten direkt efter jobbet och det var hur skönt som helst. Molly har funnit sin plats på jorden, stubbåkern... hon känner liksom att det är hennes rätta element och får hon inte sprätta runt där en sväng varje promenad så att tuvorna ryker så blir hon inte kul att ha att göra med. På kuppen så förvandlas hon förstås från en gul tik med vita tecken till en gul tik med bruna tecken men vad tusan gör det, jag blir glad ända in i själen när jag ser hennes glädje. Det är ju därför vi har hundarna, för att de ger så mycket glädje. En annan sak som gör mig glad är att se Enzo så pigg, jag vet att jag tjatar om det men ni därute som någon gång haft en hund som ni liksom känner på er inte mår bra men inte kan sätta fingret på det. Ni vet nog vad jag menar. I går kom helt plötsligt inspirationen tillbaka och vi styrde lilla Fabian till Svedala bk efter jobbet, jag var faktiskt inte ensam där denna fredag kväll hrm hrm när blir hunderiet patetiskt? skit samma jag har redan nått den nivån ändå. Jesper är bortrest och något får man ju sysselsätta sig med. Enzo apporterade över hinder, hennes nya paradgren!! och sen körde jag fjärrdirrigering med henne. Molly hade liksom funderat på sina synder sen sist, hon valde att(efter noga övervägande) fokusera på matten trots jätte kul träning en bit bort. Bara detta var ju en vinst!Hon har haft lite svårt för att skilja på läggande och ställande under gång, har liksom slängt sig ner på båda kommandona för säkerhets skull men i går såg jag att polletten trillat ner. Kul!

I dag har jag trotsat vädergudarna och promenerat i skogen med boxerbrudarna i många härliga timmar!