
Enzo har alltid fullkomligt avgudat sin husse, mig är hon liksom glad för men inte alls på samma sätt. Hon deppar när han är bortrest och blir överlycklig när han kommer hem. Hämtar saker som hon kastar upp i luften och skuttar runt på vardagsrumsmattan i allmän glädje, gulligt faktiskt. På sista tiden har det bara blivit värre och värre, jag vet inte varför men numera är det husse för hela slanten. Otacksamma lilla hund haha! Det konstiga är att när hon mår dåligt, är sjuk eller har ont någonstans, då är det mig hon kommer till. Knäppt, vad beror detta på tro?